VEM VILLE VÅRT LIV?
av Rolf Ericson
TIONDE KAPITLET
TRE SYSTRAR FICK EN BROR OCH VI FICK
EN ÄLSKAD SON; KARL MAGNUS BERTIL
I juli månad 1979 föddes vår son Karl Magnus Bertil. Han blev familjens lilla kelgris. Man skulle kunna säga att han fick en pappa, tre mammor och
en syster, det vill säga de äldsta systrarna blev som mammor för honom, medan det bara var sju år mellan honom och Anna. Susanne var 13 Rosmarie 11 och
Anna sju år. Ja även Anna fick hålla till godo med de två äldre systrarna som mammor skulle det visa sig. Detta var ju väldigt praktiskt. I synnerhet
under den tid som följde då både Ulla-Britt och jag arbetade. Det har alltid rått och råder alltjämt stor kärlek emellan syskonen och vi har aldrig haft
några problem med deras uppfostran. Detta är vi mycket tacksamma för och vi ser det som en särskild Guds nåd.
OMSKOLNINGSTID I SAMHÄLLETS OCH GUDS REGI
Efter en tid kunde jag som familjeförsörjare komma i åtnjutande av utbildningsbidrag och påbörjade en omskolning som skulle ske i två etapper.
Först en tre terminers utbildning vid Komvux i Karlskrona där jag fick grundskolekompetens. Därefter gick jag ett år på Rostad, Lärarhögskolan i Kalmar där
jag utbildades till Fritidspedagog. Det var en kortare utbildning än den ordinarie fritidspedagog utbildningen och denna utbildning beviljades bara dem som
kunde intyga en längre tids yrkes erfarenhet av arbete med barn i åldrarna 7-12 år. Jag fick intyg ifrån de församlingar jag varit verksam och kunde
dokumentera tillräcklig tid för sådant arbete.
En tid vikarierade jag som Fritidspedagog i Karlskrona och som timanställd musiklärare vid Grundskolans högstadium i Karlskrona. Denna utbildning var
också senare en merit för de tjänster som jag fick.
ORGELSPELARE
Vid denna tid blev jag erbjuden att komma till Sturkö församling i Karlskrona skärgård och bli orgelspelare. Jag hade ju ingen behörighet för
detta, och visste väldigt litet om Svenska kyrkans arbete.
Jag började arbeta i Sturkö kyrka och fick fick ta hand om de körer som fanns där. Både barn och vuxenkör. Det var mycket intressant att få lära känna
arbetet i Svenska kyrkan. De präster som fanns där gav mig mycket uppmuntran och föreslog att jag skulle fortsätta att utbilda mig till kyrkomusiker.
Hur skulle jag som var en speleman ha möjlighet att bli kyrkomusiker? Jag var ju i stort sett "autodidakt".Men så här i efterhand måste jag få skriva:
min och vår väg var utstakad av den störste av alla regisörer. Den Gud vi valt att samarbeta med, övergav oss inte. Han ledde oss på förunderliga och
underbara vägar. Det är med stor tacksamhet jag tänker på hur han varit med oss under hela vårt liv. I både med och motgång.
BARNKÖREN I STURKÖ KYRKA ÅR 1979
Jag tog reda på vilka möjligheter jag hade. Arbetsmarknadsstyrelsen arrangerade en kurs skräddarsydd för mig. Den skulle leda till att jag kunde
avlägga organist och kantorsexamen Min utbildningsledare var Musikdirektör Gärt Necksten i Karlskrona. Jag läste ämnena som ingår i den förberedande
kantorsutbildningen i tre terminer. Utbildningen fortsatte med den sex veckor långa kyrkomusikerkursen vid Oskarshamns folkhögskola i juli 1981, som
avslutades med kantorsexamen. Min lärare sa till mig att jag inte skulle bli besviken om jag inte fick så höga betyg. Huvudsaken var ju att jag blev
godkänd, så att jag kunde fortsätta att söka kantorstjänster i Svenska kyrkan. Det fanns minimikrav, men tack och lov jag klarade av det och examinerades
sommaren 1981 vid Oskarshamns folkhögskola. Jag hade nu behörighet att söka orgelspelartjänster i Svenska kyrkan.
KANTORSUTBILDNINGEN VID OSKARSHAMNS FOLKHÖGSKOLA SOMMAREN 1981
Under samma tid sommaren 1981, sålde vi vårt hus i Jämjö. Ulla-Britt hade fullmakt att teckna mitt namn vid försäljningen eftersom jag då var upptagen
med att avlägga min kantorsexamen och var i Oskarshamn. Ingen tyckte att det var så märkvärdigt att Ulla-Britt fick ta grovgörat med flyttningen, men
man förfasade sig över att jag inte kom hem och skrev på min namnteckning på försäljningen av vår fastighet i Jämjö. Ulla-Britt klarade allt utan att
jag var med. Det är nästan ofattbart att det gick så bra.
FRÅN JÄMJÖ TILL BORENSBERG SOMMAREN 1981
Allt gick väldigt fort och det var nästan så att det flyt vi hade i allting var som en förut beredd väg. Jag fick jobb, Ulla-Britt kom in på
optikerutbildningen i Borensberg. Vi fick tag i en villa i Borensberg och flyttade dit på sommaren. Jag fick tjänsten som kantor i Godegård, som vid
denna tid var en deltidstjänst. Dessutom fick jag jobb som vikarierade extra musiklärare på Råssnässkolan i Motala. Det är min absoluta övertygelse
att allt detta var Guds underbara ledning i våra liv.
När vi kom till Borensberg började Susanne i årskurs nio, Rosmarie i årskurs sju och Anna i årskurs tre. Karl Magnus hade fyllt två år.
Vi blev medlemmar i Pingstförsamlingen, som vid denna tid hade en mycket liten möteslokal. Församlingen hyrde också en annan lokal, som vi kallade för
Reflexen. Där hade vi samlingar varje vecka med barn i olika åldrar och tillsammans med andra vänner fick jag också vara med i den verksamheten.
Barnen träffade nya kamrater både i skolan och i församlingen. Några år senare byggdes en stor och ändamålsenlig kyrka på initiativ av församlingens
pastor Sven-Olof Fagerhov. Det var ett stort trossteg för en liten församling att bygga denna kyrka som beräknades uppgå till flera miljoner och med
tanke på att församlingen då bara bestod av cirka 30 medlemmar.
Vid tiden för kyrkbygget var jag medarbetare till Sven-Olof, och även Kerstin Hage var anställd där.
År 1985 i slutet av oktober månad hände något som vände upp och ned på vår tillvaro. Vår lille Magnus som då var sex år insjuknade i Diabetes mellitus.
Vi visste väldigt lite om denna sjukdom, men vi skulle få lära oss hur nödvändigt det var med nya vardagsrutiner och ny kosthållning. Dessutom fick vi
lära oss att injicera insulin och mäta blodsocker. Det blev många turer mellan Borensberg och Universitetssjukhusets barnavdelning i Linköping. Ibland
hände det att han fick så kraftiga insulinkänningar så att han blev medvetslös. Eftersom han hade en mycket svårinställd diabetes fick han tillbringa
mycket tid på sjukhus och för det mesta var Ulla-Britt eller jag med honom där.
Ulla-Britt blev legitimerad optiker år 1985. Hon var yrkesverksam och anställd som optiker vid Zebra optik i Linköping fram till år 1990, då hon blev
yrkeslärare vid Stefansskolan i Borensberg. Hon har utbildat många optiker och kan se tillbaka på ett framgångsrikt arbete där hon fått erkännande för
sin yrkesskicklighet.
ÅR 1981; KANTOR I GODEGÅRDS KYRKA
Det var spännande att komma till Godegård. Jag fick möta nya människor i både glädje och sorg. Jag fick spela på den gamla romantiska orgeln byggd 1896
av E.A. Setterquist & son, och jag fick sjunga i en kyrka där akustiken var "himmelsk". När Biskop Martin Lönnebo en gång besökte Godegård sa han till
mig: "Du har det bra, som får spela och sjunga för änglarna." Änglarna var naturligtvis församlingsborna. Jag mötte kärlek, uppskattning och värme hos dem
redan från början. De var rädda om mig och uppmuntrade mig ofta, vilket gjorde att jag kände trivsel och tacksamhet i mitt arbete. Soli Deo Gloria de
latinska orden som betyder Allena Gud tillhör äran, stod det överst på orgelfasaden. Så ville jag ha det. Jag ville göra mitt arbete till hans ära och
tjäna honom med de gåvor och den utrustning han gett mig i sin nåd och kärlek.
Från vänster min företrädare Kantor Edvard Malmström, Kyrkoherde David Westerlund, Komminister Inger Sköld och Kantor Rolf Ericson. Året är 1981
Så här skrev min chef och Kyrkoherde David Westerlund den 5 augusti 1981:
Broder!
Tänkte jag skulle ge Dig några uppgifter om tjänsten i Godegård innan jag reser bort. Det gäller ju först och främst högmässorna på söndagarna, som i
regel hålles klockan 10. Under fjolåret hölls sålunda 57 högmässor, men Du har ju rätt till vissa lediga söndagar, så Du kan dra av lite på summan.
I fjol hade vi 19 jordfästningar, de flesta på lördagar. På tisdagar klockan 19 har vi symöten i församlingshemmet cirka en gång i månaden och visst är
det bra om Du kan vara med. Vi kan väl inte alltid kräva det. Gudstjänster på ålderdomshemmet kan vi lägga till efter högmässan på söndagar, så Du slipper
resa extra. Samvaro med de gamla och kyrkkaffe är väl inte så dumt. Sedan kan det väl hända att vi har några extra gudstjänster, sång och
musikgudstjänster, alliansmöten etc. men det vill Du nog stödja om jag förstått Dig rätt Jag hoppas Du skall finna Dig väl tillrätta med tjänsten
i Godegårds församling. Med önskan om Guds rika välsignelse i allt Ditt arbete och för Din familj, sändes de hjärtligaste hälsningar. Tillgivne David
David Westerlund var en fin människa. Ja, han var en broder i Herren för mig. Vår tid tillsammans blev alldeles för kort. En dag när jag ringde svarade
hans fru. Jag bad att få tala med David och fick svaret:
- Honom kan vi inte tala med längre.
Jag fick veta att han hade avlidit helt hastigt när han var ute för att klyva ved.
Jag miste nästan talförmågan. Det var ofattbart att han så hastigt hade fått lämna jordelivet. Inger Sköld som också var präst i församlingen blev
Davids efterträdare i tjänsten som kyrkoherde. Med henne hade jag också ett mycket gott samarbete under många år och så var även fallet med hennes
efterträdare Pekka O. Pykäläinen. Jag har hela tiden varit privilegierad att få arbeta med så fina präster som dessa. I Godegård fick jag den första tiden
mycket stöd och hjälp av min företrädare Kantor Edvard Malmström.
Ur tidningsurklipp från Motala tidning:
Godegård välkomnade ny församlingskantor.
Vid det samkväm som ingick i De äldres kyrksöndag, som på söndagen hölls i Godegårds kyrka välkomnades församlingens nye kantor Rolf Ericson.
Han kommer närmast från Sturkö i Karlskrona och tillträdde tjänsten den 1 september. Ericson efterträder avgående kantorn Edvard Malmström
Jag var nu kantor i Svenska kyrkan. Min orgellärare och studieledare Musikdirektör Gärt Necksten skrev och gratulerade till min studiebragd. Här ett
litet utdrag ur brevet, som är lite knepigt formulerat:
”.....ju förr Du anmäler Dig till den pedagogiska kursen, desto snabbare får Du chansen att komma med för att så småningom få Dig ett fett pastorat.
Är det för sent att anmäla sig för studier denna höst? Men nu till det viktigaste: Jag blev alltså oerhört glad Rolf och tacksam, och jag gratulerar
Dig storligen till Din bragd!! Nu har du passerat den viktiga och kanske svåraste milstolpen på den törnbeströdda väg, som absolut inte till himla bär,
utan till de högre lönegraderna här."
Min ambition var givetvis inte att få ett ”fett pastorat”. Jag ville ”tjäna Gud” med de gåvor han gett mig. Men det är klart att man behöver en dräglig lön
för att kunna leva. Så är det ju för alla och så var det också för mig.
Jag har sparat ett tidningsurklipp ifrån oktober månad 1984 då Biskop Martin Lönnebo besökte Godegård i samband med att den nya kyrkogårdsdelen invigdes.
"Helgedomen var välfylld med församlingsbor när evenemanget inleddes med predikan av biskopen......högtiden inleddes med körsång under musikdirektör
Rolf Ericsons ledning....Efter gudstjänsten tågade man i procession till den nya kyrkogårdsdelen som biskopen invigde. I processionen ingick bl.a.
kontraktsprost Olle Ottosson, Risinge, prosten Gösta Samuelsson Linköping, prosten Eric Lindqvist Hällestad, kyrkoherde Thorsten Erking, Tjällmo,
pastorsadjunkt Margareta Carbenius, Risinge, kyrkoherde Inger Sköld, kyrkvärdarna Ruth och Artur Lindahl, Majlis Svensson och Arne Axelsson
samt kyrkvaktmästare Lars Sörberg. Invigningen avslutades med samkväm i församlingshemmet....Efter tal av prosten Olle Ottosson och solosång
av musikdirektör Ericson avslutades samkvämet av biskopen Martin Lönnebo."
Av någon anledning hade jag av tidningens reporter blivit förärad med titeln musikdirektör. Inget jag behövde skämmas för direkt.
Jag minns alla de personer som nämnes i referatet. Många av dem är inte längre kvar i jordelivet.
Tjänsten i Godegård, var en skolkantorstjänst, avsedd för lärare som examinerats till skolkantorer. Den var ungefär en tredjedelstjänst.
De övriga delarna måste jag fylla ut med annat arbete för att kunna få en dräglig lön för vårt uppehälle.
I ungefär tolv års tid hade jag vid sidan av min kyrkomusikertjänst olika typer av arbete. Första tiden var jag vikarierande musiklärare i grundskolan
i Motala och Linköping och fritidspedagog i Borensberg. En tid var jag anställd vid Posten i Linköping, som brevbärare och vid Electrolux i Motala.
På olika sätt var jag ständigt på jakt efter arbete av tillfällig karaktär. Det var mycket tröttsamt. Mina besök på arbetsförmedlingen var många.
De hade inte några fasta tjänster att erbjuda. Jag visste ju att många församlingar anställer medarbetare, där en del av lönen betalas ut med så kallat
lönebidrag, och en dag frågade jag tjänstemannen på arbetsförmedlingen om jag var berättigad till en sådan tjänst. Jag hade ju läst i bestämmelserna
att man måste ha någon typ av handikapp för att vara berättigad till lönebidragstjänst. Mig veterligen hade jag inte något sådant handikapp. Mitt
handikapp bestod i att vara delvis arbetslös. Tjänstemannen på arbetsförmedlingen svarade:
- Det är nog inte särskilt svårt att handikappgruppera dig, när vi nu inte har något annat att erbjuda. Problemet är väl att hitta en arbetsgivare som
är villig att anställa dig. Jag har tyvärr inget förslag att komma med.
Jag kände mig kränkt, av hennes yttrande, men bestämde mig för att göra det bästa av situationen. Jag lovade tjänstemannen att själv göra en undersökning
om eventuella möjligheter att få någon arbetsgivare intresserad av att anställa mig på dessa villkor.
Min undersökning ledde till att Pingstförsamlingen i Borensberg anställde mig som medarbetare i församlingen med hjälp av lönebidrag. Vi tillhörde ju
församlingen där och var på olika sätt aktiva i arbetet. Nu skulle jag kunna ge mera tid och samtidigt få lön för mitt arbete. Förutom min sång och musik
kunde jag nu få tid över till att evangelisera både i Borensberg och i Klockrike. Jag arbetade med barnmöten både i Borensberg och i Klockrike, besökte
hemmen med kristen litteratur och sålde en del tidningar med kristet budskap.
Att ha en lönebidragstjänst när man är fullt arbetsduglig kan ibland kännas nedvärderande, eftersom inga eller alltför låga krav kan ställas av
arbetsgivaren. Man bestämmer själv den insats man vill göra. Jag hade inga problem med detta eftersom jag alltid varit van vid självständigt arbete.
Jag kunde ha fortsatt med detta hur länge som helst, men jag kände att jag ville fullfölja min kyrkomusikerutbildning. Jag var inte nöjd med min situation
och det uppstod en kris i mitt arbete i Borensberg som jag hade svårt att hantera. Min recidiverande depression gjorde sig åter påmind, men jag vägrade
att låta den bryta ned mig som tidigare och tog frenetiskt upp kampen mot den.
Min kantorsexamen saknade en viktig del. Det stämde nog så som min orgellärare skrivit att den första kantorsexamen innebar att jag "passerat den
svåraste milstolpen," men den gav mig enbart behörighet till deltidstjänster. För att fullfölja mina utbildningsplaner måste jag komplettera den med
ytterligare en examen: ”Pedagogisk examen för Kyrkokantorer” Det skulle nog gå bra tänkte jag. Jag var sjukskriven igen på grund av utmattningssyndrom och
kände mig ovanligt skör, men jag tänkte inte att ge upp. Det fick inte gå så långt som jag tidigare varit med om Den här gången ville jag göra något under
tiden jag var sjukskriven. Jag fick mycket uppmuntran av min läkare. Han gav mig tillåtelse att använda min sjukskrivningstid till fortsatt utbildning.
Jag tackade Gud för läkaren som förstod mig och visste vad jag behövde just då. Jag anmälde mig till kursen på Kungliga Musikaliska akademien och jag läste
ämnena musikhistoria och pedagogik på korrespondens från akademien. Under samma tid gick jag en termin på Vadstena folkhögskolas musiklinje i ämnena
Musiklära, Gehörslära, Satslära, Musikhistoria och Körsång. Under den sex veckor långa sommarkursen i Stockholm fick jag bo hos vår dotter Rosmarie i
Sollentuna. Kursen innehöll ämnena pianometodik, sångmetodik, orgelmetodik, lyssningsmetodik, gehörsspel, ackompanjemang och ensemblemusicerande.
Den passade mig som hand i handske och den avslutades med examen, inför Kungliga Musikaliska akademiens förordnade examinator Karl Arne Ericsson och
även tre censorer den 21 juli 1989. Jag fick betyget: ”Med beröm godkänd” i undervisningsskicklighet. Det var det enda ämnet som betygsattes och det
handlade ju om min förmåga att kunna undervisa. Jag var då fyrtiosju år
Nu var jag kyrkokantor och hade äntligen behörighet att söka heltidstjänst i Svenska kyrkan. Jag trivdes bra där jag var, men måste för min egen skull
se mig om efter andra tjänster. Min arbetsgivare i Godegård, som förstod min situation var också angelägen om att få behålla mig och göra det bästa för
att förändra min tjänst.
Så här skrev Kyrkorådets ordförande Sven-Inge Levin den 1 september 1989. Brevet är adresserat till Pastoratskyrkorådet i Godegårds och Västra Ny
församlingar:
"Angående kantorstjänsten i Godegårds församling.
Kantorstjänsten i Godegård är en så kallad skolkantortjänst, vilket innebär att innehavaren av tjänsten, förutom kantorsuppdraget, har möjlighet att
få utöka sin arbetstid med skolundervisning.
Skolstyrelsen har i början av 1980-talet klart sagt sig vilja dra in denna tjänstetyp och den har i praktiken inte fungerat sedan förre innehavaren av
tjänsten var verksam, dock har instruktionen kvarstått som om det skulle vara en skolkantorstjänst.
Nuvarande innehavaren av tjänsten Rolf Ericson, har under ett antal år försökt att kombinera kantorstjänsten på 9 veckotimmar med andra arbeten så
att han fått en försörjning som motsvarat heltidsarbete. Detta har visat sig svårt av olika anledningar.
Rolf Ericson har inte haft full kantorsexamen, som gett honom behörighet att söka tjänster som har större veckotid. Detta har gjort att han försökt
kombinera tjänsten i Godegård med annat arbete. Då han under sommaren 1989 har genomfört vidare studier och erhållit full kantorsexamen har han nu
behörighet och möjlighet att söka alla ledigförklarade tjänster som kan komma ifråga.
Kyrkorådet i Godegårds församling har fått information av Rolf Ericson om att han måste se sig om efter andra, större tjänster. Kyrkorådet har
behandlat ärendet på sitt sammanträde 890829 och med stor oro konstaterat att församlingen kan gå miste om en stor musikbegåvning som gjort en stor
insats i Godegård, inte minst med sitt arbete att återuppta kyrkokörens verksamhet.
Hans stora musikengagemang, ett av många, kan var och en konstatera som närvarade vid musikgudstjänsten i Godegårds kyrka 890827 då Kyrkokören och
Salemsångarna genomförde ett mycket fint program under ledning av Rolf Ericson.
Kyrkorådet har vidare konstaterat att det är Pastoratets kyrkoråd som är arbetsgivare för Rolf Ericson och därför hemställer Godegårds kyrkoråd att
Pastoratets kyrkoråd skyndsamt behandlar detta ärende och kommer med förslag på åtgärder.
Det är kanske möjligt med utökning av veckotimmarna eller omorganisation i Pastoratet ? Domkapitlet har kanske förslag på åtgärd. ?
Godegårds kyrkoråd ser fram emot ett snabbt och positivt handläggande.
GODEGÅRDS FÖRSAMLING Sven-Inge Levin Kyrkorådet ordförande."
Efter en del strul mellan min arbetsgivare och de fackliga företrädarna så blev det klart att jag skulle få en heltidstjänst i Västra Ny och Godegårds
kyrkliga samfällighet. Anställningsbeviset är utfärdat den 5 april 1993, men redan år 1991 hade jag börjat att tjänstgöra i båda kyrkorna vilket bekräftas
i följande redogörelse som jag lämnade den 4 mars 1991:
En redogörelse för kyrkomusikertjänsten i Godegård.
I år är det 10 år sedan jag började min tjänst som kantor i Godegårds församling, men från och med detta år har min tjänst förändrats, så att jag
inte behöver ha ett annat arbete vid sidan om, utan kan ge all den tid som behövs för att utveckla sången och musiken i kyrkan. Detta ser jag som en ny
och positiv möjlighet.
När jag kom till Godegård så fanns det ingen körverksamhet, men många insåg behovet av en kyrkokör i församlingen. Trots begränsade resurser så fanns
det en liten trogen grupp, som ville ställa upp. 1982 var vi 12 medlemmar och två år senare var vi 20 medlemmar i kören. Ibland har vi fungerat som
blandad kör och haft möjlighet att välja repertoar därefter, men det har varit svårt att få efterträdare till de män som vi mist. Därför har vi fått
anpassa repertoaren till damkör under senare tid. På grund av utflyttning, ålder, sjukdom och dödsfall har vi mist trogna sångare och det har varit
svårt att få nya i lika stor utsträckning. Salemsångarna och kyrkokören har samarbetat mycket. Vi har då fungerat som blandad kör och sjungit vårsånger
under de senaste årens valborg. Dessutom har vi haft några sång och musikgudstjänster tillsammans.
I samarbete med Godegårds skola har jag nu startat en barnkör med 20 barn i årskurserna ett till fyra. Vi övar i skolan varje tisdag. På palmsöndagen
kommer barnen att medverka med sång i gudstjänsten.
Vi har även startat en sånggrupp för pensionärer och andra som är daglediga. Vi övar i församlingshemmet minst en gång i månaden. Just nu är vi 16
deltagare i gruppen. Gemenskap och glad sång står överst på vårt program och vi hoppas att vi snart skall kunna medverka i någon gudstjänst.
I min nya tjänst ingår också musikundervisning. Jag har fyra pianoelever som jag tar emot i Godegård och Västra Ny varje vecka.
I min tjänst ingår också naturligtvis gudstjänster och förrättningar i Västra Ny och Godegård.
Mycket tid går åt till förberedelse och jag tycker att det känns mycket givande att nu kunna ägna mer tid än förut till förkovran i uppgiften.
Vi har goda instrument i båda kyrkorna.
Min önskan för framtiden är att vi ska fungera bra som arbetsteam. Kunna få mer tid för gemensam förberedelse.
Ibland känner jag mig som en ensamvarg i mitt arbete. Känner behov av handledning. Det är så lätt att falla in i slentrian i verksamheten.
Alla sköter sitt och jag sköter mitt. Men jag tror att det skulle vara värdefullt om vi kunde hjälpas åt så att vi alla fungerar bra tillsammans.
Få hjälp att ändra på det man är omedveten om. Det skulle behövas mer tid för självrannsakan.
Jag sätter mitt hopp till framtiden. Bär på drömmar och visioner om vad som kommer att ske om Gud får hjälpa oss och leda oss i vårt arbete.
4 mars 1991 Rolf Ericson
I Västra Ny kyrka efterträdde jag Musikdirektör Rolf Lindeborg som under många år haft denna tjänst, men som nu var pensionär.
Under början 1990-talet fick jag vara med om att planera en omfattande renovering av orgeln i Godegård. Arbetet utfördes av Orgelbyggaren Henrik Lind
ifrån Vreta kloster..
Demontering av pipverket gjordes och rengöring av orgelhusets inre, väderlådorna bälgen, spelbordet, pipverket och fasaden. Demontering, riktning samt
filtbeläggning av väderlådornas understockar, inrättande av avlastningsventiler till samtliga registerkanceller, kontroll och justering av spelbälgar och
registerventilbälgar. Tätning av registerboxarnas anslutning till registerkancellerna, återmontering av understockarna, tätning av luftsystemet, riktning,
tätning och lagning av pipverket. Justering och riktning av spel och registertrakturen, stämvis återinsättning och intonation av pipverket och
Generalstämning.
Efter detta omfattande och nödvändiga arbete med orgeln utbyttes dessutom tvåfotstämman Blockflöjt mot fyrafotstämman Flûte Octaviante i samma utförande
som orgelns originalstämmor. Andra manualens disposition blev på så sätt återställd så som den en gång varit.
Orgeln blev som helt ny efter denna renovering och jag kände mig stolt dels över att få använda detta förnämliga instrument, men också för förtroendet
att ha fått vara med i förberedelsen av detta stora projekt
I Godegårds kyrka finns fyra pelare. När man började att planera för renovering av kyrkan, så var det många som ville att pelarna borde tas bort.
De hade ingen bärande funktion och var egentligen endast i vägen tyckte många. Det rådde delade meningar om detta och ortstidningarna skrev mycket
om dessa pelares vara eller inte vara. Det gjordes en opinionsundersökning ibland Godegårdsborna och de som inte ville att pelarna skulle försvinna
vann med hjälp av Riksarkivarieämbetet som också tyckte så. Jag tyckte att det var alldeles för mycket oväsen för fyra cementpelare så jag skrev följande
i ortstidningen:
Flera pelare i Godegårds kyrka
Ortstidningarnas skriverier om pelarna i Godegårds kyrka har fått människors känslor att svalla. Så bra det är att kyrkan uppmärksammas. Man skulle
kunna tro att det finns ett starkt kyrkligt intresse i Godegård. Fortsätt gärna och skriv så kanske intresset växer. Skriv lite om kyrkans musikverksamhet,
det är måhända inte lika intressant som några cementpelare förstås. I musikverksamheten är vi människor pelare av kött och blod som bär upp kyrkan.
Vi brukar säga till varandra: "Tänk om vi vore flera, så mycket lättare det skulle bli." Du som känner så mycket för eller emot cementpelarna i
Godegårds kyrka: "Kom själv i stället, och bli en pelare i Guds kyrka. Delta i gudstjänsterna, psalmsången, engagera dig i någon av våra körer, lyssna
till väl förberedda predikningar, korta och innehållsrika. Njut av musik från en riktig orgel. Den är tillverkad av E.A. Setterquist för snart 100 år
sedan. Detta kunde en allert tidningsskribent skriva om, som omväxling, i stället för några ynka cementpelare."
Under min tjänstgöringstid i Västra Ny och Godegård har jag blivit bekostad med många värdefulla vidareutbildningar
År 1994 gick jag en tvådagarsutbildning för kyrkomusiker på Kyrkans Utbildningscentrum i Sigtuna: "Tekniken i musikens tjänst." Jag fick bland annat
lära mig uppkoppling av Midi station, inspelning av fyrstämmig sats på datorn m.m. Kursen gav mig ett högskolepoäng.
År 1995 fick jag genomgå grundutbildning ADB i data på ABF i Motala
Tre veckor i april år 2002 fick jag vara med på en mycket lärorik sångkurs på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Under denna tid fick jag också
lämna in en uppsats som gav mig 5 högskolepoäng. Den hade titeln "Sång är hjärtats trampolin" En studie i sång, musik och kommunikation.
Innehållsförteckning: Litteraturförteckning, inledning, Folkmusik i skilda kulturer, Arabisk och svensk folkmusik, Gospel, Musikal, Opera, Barocksång,
Romans, En stor sångkarriär-Ingvar Wixell, Barnkör, Barnkörskoreografi, Kulturkrock eller kulturkalejdoskop, Kören skolans medelpunkt, Tonåringar och
körsång, Framtidens musikstudenter, Från nedstämd till uppsjungen, Körtematik, Röst, heshet, sångbesvär- Hur hänger det ihop? Konsten att sjunga fult
eller vackert.
Så här står det i brevet från Kursledaren vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Lektor Majbritt Lannfjäll den 31 maj 2002.:
"Rolf Ericson, Din uppsats i kursen Sångsvanen lyfter VI, 5 poäng är godkänd. En uppsats som sammanfattar kursens innehåll och ger ett värderande referat.
Litteraturkopplingen är tydlig. Avsnitten med dina egna åsikter och reflektioner är intressant läsning. Majbritt Lannfjäll, kursledare, Heléne Don Lind,
medbedömare
Första advent år 2006 hölls avskedshögtider för mig både i Godegård och Västra Ny i samband med att jag gick i pension. I dessa gudstjänster med samkväm
blev jag avtackad för mina 25 år i samfälligheten.
Torsdagen den 23 november hade kyrkokören i Västra Ny inbjudit mig till fest hos Ulla-Britt och Thord Karlsson. Så här står det i en text som skrevs
i samband med denna fest:
"Tack Rolf för allt du sjungit och spelat i V. Ny och Godegårds kyrkor. I både glädje och sorg har du verkligen varit en gudabenådad speleman och
sångare och vi är som sagt var, säkra på att du kan ge oss alla många skönsjungande och skönspelande stunder som frilansare i framtiden i våra kyrkor
och församlingshem och inte minst ute i Guds sköna natur. Lycka till med ditt nya liv och din samvaro med din Ulla-Britt på nytt sätt och med nya
möjligheter. Vi önskar överlämna denna present till Dig, som en bra början. Västra Ny kyrkokör genom H. Birgitta Blom"
Presenten som jag fick ifrån kören var ett dygns vistelse på kurorten Mösseberg med mat och behandling.
Jag har medvetet valt att inte skriva så mycket i denna berättelse om våra fyra barn och deras familjer, av hänsyn till deras personliga integritet.
Både Ulla-Britt och jag har den stora förmånen att ha goda relationer till både barn och barnbarn och jag avslutar min berättelse med att publicera
några familjebilder som vi tagit den senaste tiden.
Familjebild från min 75 årsdag
Familje och släktbild från Ulla-Britts 75 årsdag
Webbmaster: Rolf Ericson