På hösten år 1961 deltog jag i Filadelfiaförsamlingens bibelskola i Stockholm. Lärare där var bl.a. Pastorerna Lewi Pethrus, Martin Tornell, Georg Gustavsson, Bo Hörnberg, Willis Säwe, Tore Bengtsson och Johannes Waern. Det var med stor respekt man lyssnade till dessa erfarna bibellärare. Där fanns många intressanta personer. En av dem var Musikdirektör Karl Erik Svedlund. Han tyckte att jag skulle studera harmonilära. Jag fick ju spela orgel till den unisona sången och fick även ackompanjera solister, bl.a. Göran Stenlund. Dessutom fick jag leda Bibelskolans strängmusik. Det var en stor upplevelse att stå framför dessa evangelister i den stora Filadelfiakyrkan och vilken sång det var. En av sångerna vi sjöng var: "Till skilda fält till städer och till byar, vi draga ut med vittnesbörd och sång..... På Skånes fält, bland Lapplands fjäll och dalar Guds frälsnings budskap mäktigt ljuda må...."
Mina musikkunskaper vid denna tid, var dem jag själv förvärvat mig. Jag var vad man brukar kalla "autodidackt"
Efter bibelskolans slut blev jag kallad till mitt första "fält", som evangelist.
Platsen blev Norrtälje med utposterna Rimbo och Rånäs. Vid sidan om församlingens föreståndare fick jag ansvara för mötesledning och predikoverksamhet och denna uppgift hade jag i ett års tid.
Pastorn i Norrtälje Lennart Carlsson föreslog att jag skulle gå med i predikantkören. Jag var med där en kort tid och den största upplevelsen var när vi i Filadelfiakyrkan i Stockholm framförde Karl Erik Svedlunds rapsodi "Upp kamrater sen banéret." Detta verk gjordes till orkester, med många av Pingstväckelsens främsta solister, däribland Göran Stenlund och Nils Wågsjö.
PINGSTVÄCKELSENS PREDIKANTKÖR 1961
När jag ser mig själv på detta foto (främre raden 6:a från höger) förstår jag att jag var bland de yngsta i kören.
I Norrtälje stannade jag ett år. Under denna tid började jag också att ta sånglektioner för en sångpedagog. Därefter blev jag inkallad till F13 i Norrköping, för att göra min värnplikt
Efter min värnplikt deltog jag på nytt i höstens bibelskola i Stockholm, och blev jag evangelist i min hemförsamling, Sionförsamlingen i Norrköping.
Från hösten 1963 till början av 1966 var jag anställd där. Föreståndaren där var Pastor Lennart Magnusson och övriga medarbetare i församlingen var Ingvar Nilsson och Margareta Komstadius. Uppgifterna för mig var mycket omväxlande: Sång och musik, barn och ungdomsarbete, lägerverksamhet, predikan och sjukbesök. Jag sjöng mycket tillsammans med Ingvar Nilsson, som redan då var välkänd sångare. Vi gjorde dessutom ett par grammofoninspelningar där jag fick vara med som duett och kvartettsångare.
Pingstkyrkans sångare i Norrköping i mitten av sextiotalet
Under min värnpliktstid träffade jag Ulla-Britt. Vi gifte oss 1965.Ulla-Britts farbror, Pastor Natanael Claesson vigde oss i Filadelfiakapellet i Brenäs. Vi har skämtsamt sagt efteråt, att han fick öva sig på oss,eftersom det var hans första vigsel.
Ulla-Britt och jag och brudnäbbarna fr.v. Lena Wennberg, min systerdotter och Eva Claesson, Ulla-Britts kusin I vårt första hem Petter Swartzgatan 13,hade vi en liten lägenhet på ett rum och kokvrå. I Norrköping föddes Susanne
TIDNINGSURKLIPP FRÅN ÅR 1965,
STYRELSEN I PINGSTKYRKAN NORRKÖPING.
Efter några år i Norrköping fick jag en kallelse ifrån Filadelfiaförsamlingen i Nybro att komma dit som biträdande pastor. Pastorn där hette Alexis Inghamn. Han tillhörde den gamla stammen av pingstpredikanter. Den generation av predikanter som betytt så mycket för Pingstväckelsens genombrott i vårt land. Dessa predikanter stod med båda fötterna på jorden, men hade samtidigt en klar ideologisk förankring i den pingströrelse där de varit pionjärer. Predikade enkelt och folkligt och var inte så "resultatfixerade" som en del av nutidens förkunnare. Jag blev Inghamns och församlingens medarbetare och vi flyttade till Nybro och fick en lägenhet i församlingens fastighet på 2 rum och kök.
Inghamn efterträddes vid sin pension av Sven Larqvist, som jag också arbetade tillsammans med en kort tid.
I Nybro blev vi väl emottagna. I församlingen fanns flera familjer i vår ålder. Kyrkan var belägen i stadens centrum. Vi anordnade både väckelsemöten, barn och ungdomsmöten. Dessutom arbetade vi med ungdomsläger på en stor gård som tillhörde en av församlingens medlemmar. På somrarna anordnade vi evangelisationskampanjer på Öland, med ungdomar ifrån hela Kalmar län.
I församlingen fanns en duktig musiker Manne Ideström. Han ackompanjerade mig när jag sjöng solo och vi hjälptes åt att träna sångarna. Vi var verksamma i kyrkan och ute på gator och torg. Han hade skaffat ett litet elpiano. Elorglar hade jag tidigare sett, men aldrig något elpiano. I kyrkan hade vi en Hammondorgel och den hade ett mycket förnämligt "sound" Jag reste till Växjö där jag tog studerade sång för den berömda sångpedagogen Anna Carolina Edholmer. Hon gav mig mycket stöd och uppmuntran i min uppgift som sångare.
I Nybro föddes Rosmarie.
Från en dophögtid i Filadelfiakyrkan, Nybro.
Styrelsen ("Äldstebröderna") i Filadelfiaförsamlingen i Nybro omkring 1968
Bakre raden fr.v. Robert Duveskog, Nils-Erik Hultman, Folke Egfors, Rolf Ericson.
Främre raden fr.v. Sven Elgqvist, Alexis Inghamn, Josef Karlsson och Tage Callenryd.
BILDSIDA IFRÅN NYBROTIDEN KLICKA HÄR!>
Efter drygt tre år i Nybro bestämde vi oss för att flytta lite närmare släkten i Östergötland. Det var sommaren 1969. Vår flyttade Bräntorp, senare Ölmetorp, några kilometer ifrån Axsjövik, Ulla-Britts barndomshem. Vi fick närhet till barnens morfar och mormor och det kändes bra. Under denna tid reste jag runt i landet och besökte församlingar, som frilansande sångare och evangelist. Jag hade gjort en inspelning av en EP-skiva, som jag sålde för att tjäna lite extra.Dessutom sålde jag böcker och skivor som jag köpt från kristna bokförlag.
Tidningsurklipp från min tid som frilansande sångarevangelist
I december månad 1970, flyttade vi till Vånga, där jag blev pastor. Församlingen bestod av cirka 70 medlemmar. De hade en pastorsbostad i ett litet hus, som vi fick disponera.
Min svärfar Herman dog 1971. Så här skrev man i Katrineholmskuriren: "Herman Andersson avled på lördagen i en ålder av 59 år......var känd i bygden som en rejäl och rakryggad människa, som åtnjöt aktning och förtroende i alla kretsar."
I Vånga föddes Anna år 1972 och Susanne började på en förskola som drevs i privat regi. Eftersom det fanns en del barnfamiljer, så hade vi s.k. "barnvänliga" gudstjänster, vilket innebar att vi använde en del av gudstjänsten med aktiviteter som passade för barn. Ett ekumeniskt samarbete fördjupades i vilket vi hade kontakt både med Vånga församling och Missionsförsamlingen. Vi fick även disponera Svenska kyrkans lokaler till öppet hus. Ungdomarna som fanns i byn, bjöds på fika. Vi sjöng, spelade och förde samtal omkring kristna trosfrågor.
I församlingen fanns även söndagsskola och hobbyverksamhet för ungdom. På somrarna hade vi tältmöten och fick besök av gästande talare och sångare. Församlingen hade också egna sångare, som flitigt deltog i mötena med sång och musik. Urbaniseringen av landsbygden hade dessbättre inte hunnit så långt som nu. Numera har många Vångabor flyttat till näraliggande Skärblacka, som är närmaste centralort.
Fortsättning på Här är mitt liv.